onsdag 26 november 2008
Fallet
Hur kan så här fantastiska filmer helt flyga under min radar? Om jag fattar det rätt så kom The Fall redan 2006 men jag har inte hört ett knyst om filmen. Även om man skulle vara ointresserad av den bokstavligen sagolika berättelsen så kan man bara stänga av dom sinnena och njuta färg och rörelse. Har den visats på biografer i Sverige? I år? Oavsett vad utnämner jag den till årets film.
Jag har sett framtiden ... kanske
Man kanske inte ska dra på för höga växlar på detta men jag kan inte låta bli att undra över vad som kommer hända med hip-hopen efter Obama. Att vara en ung, arg och hedonistisk svart man i USA är kanske inte det självklara valet längre.
Hipsterrapen har ju varit ett alternativ ganska länge nu men den känns inte vital nog att fylla mitt rytm-och-rim-behov. Den är helt enkelt för töntig. Och som ett brev på den digitala posten landar plötsligt Z-ros 25 Lighters i min mejlkorg. Inte screw-varianten som tydligen ligger på hans senaste skiva utan en långsammare meditativ version.
I 25 Lighters (unscrewed) improviserar Z-ro i åtta minuter över ett baleariskt beat. Z-ro bara mal på med sina misantropiska texter. Det finns ingen hedonism eller skryt med glimten i ögat här inte. Det är bara mörkt och seriöst rakt igenom. Och är det våldsamt så är det våldsamt som ett självmord. Det känns oerhört modernt och nu. Och i väntan på att någon hip-hopkonnessör berättar vad det heter kallar jag det Emorap. Och jag gillar det.
Hipsterrapen har ju varit ett alternativ ganska länge nu men den känns inte vital nog att fylla mitt rytm-och-rim-behov. Den är helt enkelt för töntig. Och som ett brev på den digitala posten landar plötsligt Z-ros 25 Lighters i min mejlkorg. Inte screw-varianten som tydligen ligger på hans senaste skiva utan en långsammare meditativ version.
I 25 Lighters (unscrewed) improviserar Z-ro i åtta minuter över ett baleariskt beat. Z-ro bara mal på med sina misantropiska texter. Det finns ingen hedonism eller skryt med glimten i ögat här inte. Det är bara mörkt och seriöst rakt igenom. Och är det våldsamt så är det våldsamt som ett självmord. Det känns oerhört modernt och nu. Och i väntan på att någon hip-hopkonnessör berättar vad det heter kallar jag det Emorap. Och jag gillar det.
måndag 10 november 2008
Skräpkanon
Gudarna ska veta att all kultur jag tar del av inte håller högsta konstnärliga kvalité. Men detta hindrar inte möjligheten till en minnesvärd upplevelse eller en viktig kulturell referens. Vi kanske kan kalla det för skräpkanon. Och en mästare på detta dog förra veckan, författaren och filmaren Michael Crichton.
Kvalitén hos Michael Crichtons böcker och filmer låg inte i utförandet. Inte för att han var en dålig författare. Hans ambition låg helt enkelt på annat håll. Framför allt i dom fantasieggande idéerna. Lever inte skräcködlorna i Jurrasic Park vidare när det mesta annat har bleknat. Oavsett om man läste boken eller såg filmen.
Se Coma eller Westworld. Läs Jurrasic Park eller The Andromeda Strain. Och tänk över vad du vill ha ut av din kultur, för vems skull du läser böcker eller ser film.
Kvalitén hos Michael Crichtons böcker och filmer låg inte i utförandet. Inte för att han var en dålig författare. Hans ambition låg helt enkelt på annat håll. Framför allt i dom fantasieggande idéerna. Lever inte skräcködlorna i Jurrasic Park vidare när det mesta annat har bleknat. Oavsett om man läste boken eller såg filmen.
Se Coma eller Westworld. Läs Jurrasic Park eller The Andromeda Strain. Och tänk över vad du vill ha ut av din kultur, för vems skull du läser böcker eller ser film.
torsdag 6 november 2008
Alla talar svenska
Bokförlaget Tranans berättarserie har gått från några imponerande böcker, till en av Sveriges intressantaste bokserier, till en rejäl kulturgärning, på fem år. Sedan Vietnam berättar: Eldsommar, juliregn kom ut 2003 har runt tvåhundra författare introducerats för svenska läsare i tolv fint formgivna mjukband. Kulturbilagan har just tagit del av den tolfte: Lettland berättar: Människomuseet. Den är fantastisk.
Människomuseet borde ha en potentiell publik. Man kan ju tycka att åtminstone en handfull människor skulle vara intresserade av boken. Men Kulturbilagan vågar förutspå att det inte kommer bli någon försäljning att tala om. Diverse faktorer samverkar här.
För det första är det noveller.
I teorin: Perfekt, då hinner jag läsa flera olika berättelser och författare.
I praktiken: Noveller, det är lite som poesi va? Jag vill ha en rejäl roman att sätta tänderna i.
För det andra kommer författarna, i detta fall, från Lettland.
I teorin: Gud vad spännande. Jag har aldrig läst något från Lettland och kan väldigt lite om det landet trots att det är en granne här vid Östersjön.
I praktiken: Lettland säger du … jag läste om en amerikan …
För det tredje så är berättarserien en introduktionsserie.
I teorin: Va, är ingen av författarna utgivna här förut, och urvalet är ypperligt säger du. Gud, va roligt.
I praktiken: Men jag har inte hört talas om någon av dom här förut. Jag kan inte ens uttala namnen.
För det fjärde så vet nog folk inte ens om att boken finns.
I teorin: Har ni den där lettiska antologin som fick så fina recensioner i senaste BLM.
I praktiken: Tänk vad trevligt det skulle vara om det fanns pålästa människor som läste böcker och sen berättade om dom. I något slags magasin, eller kanske till och med i min morgontidning Dagens Nyheter. Det vore ju helt fantastiskt.
K.B.
Människomuseet borde ha en potentiell publik. Man kan ju tycka att åtminstone en handfull människor skulle vara intresserade av boken. Men Kulturbilagan vågar förutspå att det inte kommer bli någon försäljning att tala om. Diverse faktorer samverkar här.
För det första är det noveller.
I teorin: Perfekt, då hinner jag läsa flera olika berättelser och författare.
I praktiken: Noveller, det är lite som poesi va? Jag vill ha en rejäl roman att sätta tänderna i.
För det andra kommer författarna, i detta fall, från Lettland.
I teorin: Gud vad spännande. Jag har aldrig läst något från Lettland och kan väldigt lite om det landet trots att det är en granne här vid Östersjön.
I praktiken: Lettland säger du … jag läste om en amerikan …
För det tredje så är berättarserien en introduktionsserie.
I teorin: Va, är ingen av författarna utgivna här förut, och urvalet är ypperligt säger du. Gud, va roligt.
I praktiken: Men jag har inte hört talas om någon av dom här förut. Jag kan inte ens uttala namnen.
För det fjärde så vet nog folk inte ens om att boken finns.
I teorin: Har ni den där lettiska antologin som fick så fina recensioner i senaste BLM.
I praktiken: Tänk vad trevligt det skulle vara om det fanns pålästa människor som läste böcker och sen berättade om dom. I något slags magasin, eller kanske till och med i min morgontidning Dagens Nyheter. Det vore ju helt fantastiskt.
K.B.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)