Kulturåret 2008 #04

Om natten i Chile

Om författare inte skriver på engelska så tar det tydligen en evighet innan dom uppmärksammas i Sverige. Ska man likt Roberto Bolaño hinna dö innan en publicering är aktuell? Det är som att svenska läsare bara kan ta in ett fåtal författare från Afrika, Asien och Latinamerika i taget. Indien undantaget. Och nu när intresset för Marquez har dött så finns det en ledig stol att fylla. Det hela känns orättvist slumpartat. Jaja, nu finns i alla fall två av Bolaños titlar på svenska. Den makalösa De vilda detektiverna och Om natten i Chile som kom i vintras. Någon har sagt: att läsa Joyce Carol Oates Blonde är som att läsa en jordbävning. Jag tycker att det är en passande beskrivning av upplevelsen att läsa Bolaño. Att läsa hans böcker är omvälvande och bokstavligen berusande. Det är bara att tacka Bokförlaget Tranan för denna upplevelse och, ursäkta klyschan, kulturgärning. Jag vill också gratulera förlaget för att ha trillat över denna guldgruva. 2666 härnäst?

Ja just det, en sak till. Fyll i era donationskort för i helvete.

Kulturåret 2008 #05

30 Rock – säsong 2

Det går inte riktigt att prata om humor. Jag tycker 30 Rock är väldigt roligt. Studio 60 on the Sunset Strip, som hade premiär ungefär samtidigt, inte lika så. Tina Fey är roligare än Aaron Sorkin. New York är roligare än Los Angeles. Vad vet jag? Tyvärr har tredje säsongen av 30 Rock börjat lite svagt, men säsong två var skratt rakt igenom.

Kulturåret 2008 #06

3xBolero
Göteborgsoperan på Dansens hus

Jag kan räkna dom dansföreställningar jag sett på en hand, lite drygt. Därför var det en rejäl överraskning när jag gick och såg 3xBolero på Dansens hus. Jag vet inte om det var mina lågt ställda förväntningar eller en nyvunnen estetisk känslighet som gjorde upplevelsen så omtumlande men föreställningen var min roligaste scenupplevelse tvåtusenåtta. Och den överlägset intressantaste dansföreställning jag sett över huvud taget. Det här skulle kunna vara början på en vacker vänskap.

Kulturåret 2008 #07

Tre systrar
Stockholms stadsteater

Det är ju det här som jag har efterlyst hos teatern i hela mitt liv. Inga teatrala gester eller pajaserier. Bara en fint berättad historia i precis rätt tonläge. Alla som har gett upp teatern för dess märkliga maner är nu välkomna tillbaka. Tre systrar hade premiär 2008 men än är det inte för sent, pjäsen går åtminstone våren ut.

Kulturåret 2008 #08

Call of Duty: World at War
Det är klart att öppna spel som Grand Theft Auto 4 och Fallout 3 är fantastiska på många sätt. Och dom förtjänar säkert all uppmärksamhet och alla hyllningar. Men som spel står dom sig slätt mot en klassisk aktionburgare som Call of Duty: World at War. Här irrar man minsann inte runt planlöst och njuter av scenerierna. Då får man en japansk bajonett i magen. Det är såhär ett spel-spel ska se ut. Cirka femton välbalanserade och unika banor. Aldrig en undran över vad det är meningen att man ska göra. Ta sig framåt och fylla fienden med bly. Jag är för mycket en tonåring när det gäller spel för att i längden orka med krystade moraliska val och öppna banor som man får utforska på egen hand. Hurra för att det finns spelföretag som lägger ner krut på sådan välbehövlig verklighetsflykt.

Kulturåret 2008 #09

R. Kelly ”12 Play 4th Quarter”
Jag vet inte riktigt vad det här är. I höstas trodde jag att det var R:ets nya skiva som någon råkat läcka. Nu verkar det snarare vara ett kasserat album som till och med läckts med flit. Men detta är ju bara ett bevis över R. Kellys överlägsenhet. Även när han läcker ett kasserat album blir det årets skiva.

Kulturåret 2008 #10

Sist av alla, som vanligt, så ska jag sammanfatta kulturåret 2008 i en lista. Det får bli en lista över mina tio viktigaste kulturupplevelser under förra året. Och som brukligt är så börjar jag nedifrån …

#10 Wall-E

En film där den första halvtimmen är helt utan dialog. Som handlar om en skrotsamlande robot, kvar på en folktom planet, vars enda vän är en kackerlacka. Tills en vacker tjejrobot dyker upp det vill säga. Det är märkligt vilka vilda historier Pixar kan berätta medan andra filmbolag prångar ut sina förutsägbara filmer. Den animerade roboten Wall-E kommer att leva kvar i mitt medvetande mycket längre än årets alla vampyrer och läderlappar.