April maj

Fotbollen dränerar min vår

Den här eländiga fotbollen förstör, eller kanske förgyller, varje vår. Varje år. Allsvenskan drar igång och man kan fortfarande drömma om en topplacering för sitt lag. Innan laget har placerat sig stadigt i mitten av tabellen det vill säga. Sen fyller man ut resten av tiden med Serie A, Premier League, La Liga och diverse kupper. Detta tillsammans med ett evigt resonerande kring fotboll och all fritid är uppäten. Tills sommaren kommer och man får en välbehövlig vila.

Jag frågar mej då och då varför jag utsätter mej för detta. De korta stunderna av klackeufori uppväger knappast alla långa stunder av frustration. De allsvenska spelarna bjuder sällan på något skönspel. Har man tur så bjuds man på en fin kämparanda men också det är långt från säkert. Jag har inte läst en bok utanför jobbet, sett en film, en pjäs eller en konsert sen mars. Jag har inte ens hört någon ny musik. När man väger alternativen mot varandra så kan valet se enkelt ut men det är det inte. För valet existerar inte. Det som finns är en hunger som måste mättas. Och nu är jag för tillfället hyfsat mätt. Det känns lite tomt, men också lite skönt. Förra veckan såg jag två föreställningar på Stockholms Stadsteater. Och nu ska jag börja läsa en ny bok … om den nya världsfotbollen.

Som en slägga i huvudet

Amfitryon
Ignacio Padilla

Amfitryon går på knockout. Inledningen är nära perfekt. Och sedan upprepar Ignacio Padilla konststycket två gånger till. Historien är berättad i fyra sammanlänkade men fristående berättelser. Och tre av dom har fantastiska inledningar. Jämförbara med första stycket av Bachs Matteuspassionen eller, varför inte, Cecilia Uddéns inledningar för Konflikt i P1, när hon var programledare där. De ger en gåshud och tvingar en att stanna upp, gå tillbaka och börja om. För att försöka återskapa känslan igen. Amfitryon borde vara obligatorisk läsning på alla skrivarkurser. Resten av romanen är förstås också alldeles utmärkt.

Jag kanske borde tillägga att jag jobbade på Bokförlaget Tranan, som har gett ut boken, fram till ett drygt år sedan.

Helgens andra premiär (och en ful logga)

Elfsborg Hammarby 1-1

Förutom premiären av Stor och liten så hann jag också med den allsvenska premiären i helgen. Elfsborg Hammarby bjöd på solsken och rolig fotboll, ett vackert mål och en sjungande klack. Vad premiären inte bjöd på var en fullsatt arena. Så jag skulle vilja uppmana er som åtminstone har ett uns av intresse för fotbollskultur att gå och stödja ert lokala lag.

Dans dans dans

Stor och liten
Botho Strauss
Regi och koreografi av Birgitta Egerbladh

Min relation med dans lever och frodas. I fredags åkte jag in till Stockholms Stadsteater och såg dansteaterföreställningen Stor och liten. Det var mitt första möte med kombinationen dans och teater och jag måste säga att det fungerade alldeles utmärkt. Varför är det inte vanligare? Föreställningen handlade om den moderna människans vilsenhet. I grunden en rätt tung historia men den lättades upp med en hel del igenkänningshumor och tourettesdans. Allt från skådespeleri och dans till kostym och musik satt som en smäck. Ju mer jag tänker på den desto bättre blir den, och förr eller senare går ju solen i moln, så Stor och liten får bli vårens första kulturtips. Det fina vädret till trots.

Kulturåret 2008 #1

The Fall

Många av mina favoritfilmer skulle funka lika bra som roman eller pjäs. Annie Hall, Sunset Boulevard, All About Eve osv. Det är sällan man hittar filmer som är just bra filmer. Därför blev jag lycklig som ett barn när jag snubblade över detta mästerverk i höstas. En stuntman med brutet ben träffar en ung fruktplockare med bruten arm på ett sjukhus i Kalifornien på tjugotalet. Filmen pendlar mellan deras vänskap och en saga som han berättar för henne i utbyte mot vissa tjänster. Den hjärtskärande grundhistorien är väldigt fint berättad, och sagodelen är hisnande vacker. Detta är en helt perfekt film. Och påkostad. Har den inte gått på bio ännu så är det någon som ligger ute med väldigt mycket pengar.

The Fall hade premiär redan 2006 på någon filmfestival. Sen var det tyst tills förra året då det upp en hemsida som upplyser om en premiär i maj 2008. Sedan vet jag inte vad som hände. Har den visats på bio i Sverige? Är den på väg? Nåja, om den går upp på bio här i Stockholm så kommer jag stå först i kön på premiären.

Kulturåret 2008 #2

The Wire – säsong 5

Om man på åttiotalet hävdade att 00-talets mest vitala konstform skulle bli teveserien blev man väl utskrattad. Idag kan man nog hävda det och få en hel del medhåll. Och här har vi kronan på verket. Att skriva något mer om The Wire är nog överflödigt. Jag vill bara påpeka att bakom alla svordomar och all attityd så utspelas ett drama värdigt Shakespeare. Jag lyfter på hatten och tackar för dessa fem säsonger. Och för att dom hade vett att avsluta serien innan den blev dålig. Bravo!

Kulturåret 2008 #3

Revolutionary Road
Richard Yates 1961 (2008 på svenska)

Det tog nära ett halvt sekel innan Revolutionary Road kom på svenska. Och det krävdes en Hollywood-film med Leonardo DiCaprio och Kate Winslet för att det skulle ske. Trots att romanen varit en författarfavorit ända sedan den först publicerades 1961. Jaja, nu kom den ju äntligen på svenska så det är dags att sluta med klagomålen och stämma upp i hyllningskören. Tack Nordstedt, för att ni har valt att ge ut denna alldeles förträffliga roman. Hoppas ni satsar på en pocket sen så att den också kan inspirera framtida svenska författare. Blir nästa titel The Easter Parade?

P.S. Jag har inte läst den svenska versionen men det är ju Kerstin Gustafsson så översättningen är förstås utmärkt.