Vi kallar oss bokbranschen

Pär Thörn
Din vän datamaskinen

När man börjar jobba med bokproduktion slås man av två saker. Böcker är en färskvara. Drygt sex månader efter släpp så är boken hart när omöjlig att sälja, rutten. Och. Kvalitetsböcker säljer inte. Även om man får omslaget på SvD kultur och hyllningar i Dagens Nyheter kan försäljningen på en utmärkt roman landa på hundra exemplar.

Idag gick jag förbi Modernistas utförsäljning och där låg dom i travar. Titlar som fick ett fantastiskt mottagande i kulturpressen när dom kom reades ut från tio till sjuttio kronor styck. Det var bara jag och personalen där. Jag köpte Pär Thörns fantastiska prosadikt Din vän datamaskinen för en väldigt billig penning. Nu vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Gråta hela vägen till banken kanske.

Mitt kulturtips för idag får bli: gå förbi Kvarngatan tio och köp böcker av Witold Gombrovicz, Ida Säll, Elise Karlsson, Carl Henning-Wijkmark, Ulla Isaksson, Mats Olsson m.fl m.fl.

Och Pär Thörns Din vän Datamaskinen. Ni kan ju låtsas att den kom förra veckan.

Får det lov att vara en rymdopera?

Revelation Space
Alastair Reynolds

Ett enormt skepp i förfall, med en döende kapten, färdas genom rymden. På jakt efter arkeologen Sylvestre för att få tag i en AI-simulering av Sylvestres döde pappa, kaptenens sista hopp. Sylvestre själv gräver ut en civilisation som utplånades för niohundratusen år sedan och anar en överhängande risk för att samma öde står människan till mötes. Men innan han hinner undersöka saken så slängs han i fängelse i en stadskupp. Och det är bara början. Science fiction har de mest fantastiska historier. Och Revelation Space är ovanligt välskriven för att vara genrelitteratur. Finns tyvärr inte på svenska ännu.

April maj

Fotbollen dränerar min vår

Den här eländiga fotbollen förstör, eller kanske förgyller, varje vår. Varje år. Allsvenskan drar igång och man kan fortfarande drömma om en topplacering för sitt lag. Innan laget har placerat sig stadigt i mitten av tabellen det vill säga. Sen fyller man ut resten av tiden med Serie A, Premier League, La Liga och diverse kupper. Detta tillsammans med ett evigt resonerande kring fotboll och all fritid är uppäten. Tills sommaren kommer och man får en välbehövlig vila.

Jag frågar mej då och då varför jag utsätter mej för detta. De korta stunderna av klackeufori uppväger knappast alla långa stunder av frustration. De allsvenska spelarna bjuder sällan på något skönspel. Har man tur så bjuds man på en fin kämparanda men också det är långt från säkert. Jag har inte läst en bok utanför jobbet, sett en film, en pjäs eller en konsert sen mars. Jag har inte ens hört någon ny musik. När man väger alternativen mot varandra så kan valet se enkelt ut men det är det inte. För valet existerar inte. Det som finns är en hunger som måste mättas. Och nu är jag för tillfället hyfsat mätt. Det känns lite tomt, men också lite skönt. Förra veckan såg jag två föreställningar på Stockholms Stadsteater. Och nu ska jag börja läsa en ny bok … om den nya världsfotbollen.