Som en slägga i huvudet

Amfitryon
Ignacio Padilla

Amfitryon går på knockout. Inledningen är nära perfekt. Och sedan upprepar Ignacio Padilla konststycket två gånger till. Historien är berättad i fyra sammanlänkade men fristående berättelser. Och tre av dom har fantastiska inledningar. Jämförbara med första stycket av Bachs Matteuspassionen eller, varför inte, Cecilia Uddéns inledningar för Konflikt i P1, när hon var programledare där. De ger en gåshud och tvingar en att stanna upp, gå tillbaka och börja om. För att försöka återskapa känslan igen. Amfitryon borde vara obligatorisk läsning på alla skrivarkurser. Resten av romanen är förstås också alldeles utmärkt.

Jag kanske borde tillägga att jag jobbade på Bokförlaget Tranan, som har gett ut boken, fram till ett drygt år sedan.

Helgens andra premiär (och en ful logga)

Elfsborg Hammarby 1-1

Förutom premiären av Stor och liten så hann jag också med den allsvenska premiären i helgen. Elfsborg Hammarby bjöd på solsken och rolig fotboll, ett vackert mål och en sjungande klack. Vad premiären inte bjöd på var en fullsatt arena. Så jag skulle vilja uppmana er som åtminstone har ett uns av intresse för fotbollskultur att gå och stödja ert lokala lag.

Dans dans dans

Stor och liten
Botho Strauss
Regi och koreografi av Birgitta Egerbladh

Min relation med dans lever och frodas. I fredags åkte jag in till Stockholms Stadsteater och såg dansteaterföreställningen Stor och liten. Det var mitt första möte med kombinationen dans och teater och jag måste säga att det fungerade alldeles utmärkt. Varför är det inte vanligare? Föreställningen handlade om den moderna människans vilsenhet. I grunden en rätt tung historia men den lättades upp med en hel del igenkänningshumor och tourettesdans. Allt från skådespeleri och dans till kostym och musik satt som en smäck. Ju mer jag tänker på den desto bättre blir den, och förr eller senare går ju solen i moln, så Stor och liten får bli vårens första kulturtips. Det fina vädret till trots.